Igår kväll var det fest ! Ja en sån där riktigt rolig och glad fest.

Faktum är att det var länge sedan jag haft så kul.

Kvällen startade med att vi började med att öppna ett kuvär där det stod vars vi skulle gå och äta förrätten. Vi skulle då vid ett givet klockslag åter bege oss hemåt för att bjuda på varmrätten och vi visste ju inte heller vilka som skulle komma till oss. Efter varmrätten öppnade vi kuvär nr 3 för att se  vars vi skulle äta efterrätten. Sedan var det dans på lokal.

Det dansades och det var full rulle och helt plötsligt så tackade musiken för sig och då var klockan två på natten. Kändes som om jag hade kunnat hålla igång flera timmar till. Ett lyckat arrangemang och jag hoppas att vi får uppleva detta fler gånger.

Men så knäckt och sleten jag har varit idag. Men det känns som det uppväger det roliga som var.

Idag har solen lyst och lyst och man känner att våren är på G.

Hoppas vi får flera sådana dagar framöver.

I morgon ska jag börja mitt nya liv. Jag har gått upp flera kilon i vinter och känner mig inte alls bekväm med detta.

Eftersom jag har ledbesvär i en fot sedan några år tillbaka kan jag tyvärr inte springa. Inte heller gå så långa sträckor och det är nog orsaken till dom nya kilonen.

Tjurig är jag och jag vet att jag fixar det lätt. (hoppas jag i alla fall )

Är ju egentligen ingen "bantarmänniska " Tror inte på den metoden heller och det jag nu kommer att göra är att förändra i kosten och att försöka röra mig mer trots smärtan i foten.

Jag är ju grymt motiverad i alla fall och det är en god början.

Lovar att berätta hur det går.

Tjingeling / Fia

Semester låter väl som en självklarhet för dom allra flesta och det är nog så. Det är grädden på moset efter ett års slit på jobbet.

Som egen företagare är det inte så självklart att ha semester.

Själv har jag inte haft mer än tio dagars ledigt på raken de sista femton åren.

Mr L han som jag lever med har nog max haft en vecka sedan 1985 sedan han tog över gården. Hur överlever man undrar ni säkert ?

Jo vi försöker att sätta guldkant på vardag och helger lite då och då.

Vi kan gå ut och äta gott på resturang mitt i veckan. Gå på bio.

Packa pickninck korgen en fin sommarkväll och sitta och titta på solnedgången.

Någon weekendresa med lite lyx som massage .

Vi lever i nuet och väntar inte att på semestern ska vi göra det och det.

Det blir ett sätt att leva och jag vet inte om jag saknar att ha semester. Vi har det så himla bra ändå trots att vi jobbar ganska mycket under vissa perioder.

Vi kan också åka bort några dagar själva.

Ifjol höstas åkte jag och dottern till Grekland tex.

Varför jag kom och tänka på detta var det att en bekant började prata om att i sommar hade hon bara två veckors semester men kunde ta ut en till hösten och det var som hela världen höll på gå under. Givetvis svarade jag att det var väl inte bra och ömkade med. Efteråt kom jag o tänka på mig själv ,Herregud hade jag haft två veckors semester att se fram emot mitt i sommaren skulle det ha kännts som att ha vunnit på lotteri.

Nä i fortsättningen tänker jag inte ömka dom som får lite semester dom vet nog inte hur bra dom har det.

Vad säger ni ?

Fia

Idag tänker jag på alla barn. Hur mycket dom utsätts för. Redan i tidig ålder ska dom vara med. Aktiviteterna ska börja redan då dom är bebis. Det är babysim ,babysång,babygympa etc.

Sedan växer dom upp och ska ha den ena aktiviteten den ena efter den andra och föräldrana flyger och flänger med barnet eller barnen om dom har flera.

Behöver dom all denna stimulansen.

Kanske det vore bättre om vi själva satt oss ner och aktiverade våra barn med pussel och spel eller en sväng vid snickarbänken.

Genom mitt jobb träffar jag en del barn och en dag var det en liten pojke som var kanske fem år och berättade hur upptagen han var. Det var något varje dag.

Han presenterade det hela som väldigt jobbigt.

Är det nödvändigt att barnen ska iväg på detta viset ?

Kanske det vore bättre att få umgås med sina föräldrar mer än alla dessa aktiviteter.

När våra barn var små fick dom ha en aktivitet i veckan. Jag ville att dom själva skulle hitta på det dom ville göra.Sedan skulle dom också orka med sin skola.

Valde bort dagis för jag gillade inte dagis. Vi löste våran barnomsorg själva genom att byta jobb ,genom föräldrar och att vi var hemma mycket.

Vi levde fattigt med pengar men var rika på kärlek och barn.

Inget fattades oss. Vi var hela o rena och åt oss mätta varje dag.

Sedan kostar det mycke mindre att vara hemma.

Ingen barnomsorg,billig mat etc Vi planerade matsedel,bakade och barnen fick ärva kläder och jag sydde mycket . Jobbade extra i en matbutik när den andre kunde vara hemma med barnen.

Det lustiga var att alla grannbarnen i området i samma ålder ville alltid vara här.

Det har jag funderat mycket över men inte kommit fram till en vettig förklaring.

Det fanns även föräldrar som ondgjorde sig över att våra barn skulle bli förstörda över att dom inte fick vara på dagis ,det var deras rättighet ,för att kunna utvecklas som en bra och stark människa.

Idag med facit i hand så kan jag nog tycka att våra barn har lyckats bättre än den förälders barn.

Att ge barnen en grundtrygghet är a och o och inte tror jag den beror på hur mycket man flänger och far.

Jag förstår att det finns så många otrygga tonåringar när föräldrarna inte själva är trygga . Allt börjar när man är liten och tonåringen behöver sina föräldrar mer nästan.

Tror att vi krånglar till mycket idag.

Att vara fysisk närvarande till sina barn är det allra viktigaste oavsett om dom är tonåringar eller bebis.

Vad tycker ni ?

Fia

Det här med rot och rut avdrag måste väl vara ett bra sätt att få svarta jobb till vita jobb.

Nu förstår jag inte varför Mona Shalin är så emot något som hon var för i en bok hon skrev för några år sedan.

Detta med städhjälp eller hjälp i hemmet är väl kanon så att vi kan ägna mer tid åt våra barn eller andra intressen eller orka prestera lite mer på våra jobb.Slippa otillräckligheten som jag tror dom flesta kvinnor känner i sitt liv.

Det är faktiskt också så fortfarande att det är kvinnan som har huvudansvaret för barn och hem. Det kan vara en enorm lättnad och skapa mindre konflikter ifall man helt enkelt lejer bort sitt städ eller det man tycker är betungande i ett hem .

För männen kan jag tycka att det kanske inte frigör mera tid för dom har ju sin städerska,helt gratis :nämligen sina fruar el sambos.

Inte heller städar dom på sina jobb ,det gör någon anställd (avdragsgill dessutom ) förmodligen en kvinna. Att ha en städerska på jobbet är så självklart att ingen funderar över detta. Eller vem bäddar rent på hotellrummen ? En utlänsk kvinna ( förmodligen en del svartjobbare )

I en underskökning visar att männen städar o tvättar mindre än tio procent  i hemmet.

Om vi nu slopar rotavdraget kommer det försvinna elva tusen jobb !

Det räknas inte verkar det som men när saab skulle lägga ner handlade det om etusen jobb . Då var det ett himla hallå i media.

Varför kan vi inte få fortsätta under en tioårsperiod för att se hur detta utvecklar sig.

Visst vore det skönt för min gamla mamma att beställa fönsterputsning

eller få bakat lite bullar eller kanske bara att få hjälp med att få handla kläder .Betala för servicen med subventionen.

Det avlastar även Kvinnans dotter som har nog med sitt och måste också dras med sitt dåliga samvete mot sin mamma.

När då mor och dotter träffas kan dom i stället satsa på att umgås med gått samvete mot varandra.

Om kvinnorna slipper dra det tunga lasset i hemmet så frigörsderas tid och kraft att bli mera harmoniska ,mindre utbrändhet, mindre sjukdom , bättre relation både till mannen och barn.

Där tror jag samhället spara pengar.

Men det är klart det kanske skulle bli för mycke tid till att kvinnor så att dom börjar ställa krav och då kanske maktfullkomligheten hotas.

Genom att göra hushållsnära tjänster vitt kommer vi också höja statusen på det jobbet.

Sedan är det en höjdare att få komma hem till ett städat hem.

Vi blir mycke gladare av det.

I vår kommer jag att leja in för storstäd och fönsterputsning.

Om jag ska orka jobba heltid orkar jag inte göra detta grovjobb hemma. Eftersom jag har ledbesvär skulle detta innebära en lång sjukskrivningsperiod.

Vad kostar inte det samhället ?

Vad tycker ni ?

Denna blogg kommer som dom flesta att handla om mig och mitt liv.

Mina innersta tankar. Ni kommer att få inblick i hur det är att driva ett litet företag och hur det utvecklas.

Mitt hem är min borg brukar man säga och det kan nog stämma in på mig. Hemmet ägnar jag mycke tid åt.

Älskar att resa både utomlands och inom Sverige också.

Så har du lust häng med på min livsresa.

Farvälen !

Ikväll så körde jag vår yngsta (dottern) till flyget. Hon hade varit hemma en vecka och skulle nu tillbaka till Göteborg.Där studerar hon och bor med sin pojkvän.

Det är lika svårt varje gång.Det är tur att det är dryga tre mil hem för tårarna rinner bara ner för mina kinder.Jag vet att hon har det bra men det blir så långt mellan gångerna vi träffs.

Tjugotvå år har hon hunnit bli "lilljäntan"vår.

Finns det något större än kärleken till sina barn ? Jag skulle kunna ge mitt liv för dem.

Det spelar nog ingen roll hur gamla dom blir så finns den där mammaoron i en. Igår kväll hade hon lånat min bil och skulle till en kompis .Kunde inte somna ordentligt förrän hon var hemma.Nog är man bra knäpp alltid.

Det spelar nog ingen roll hur rik eller fattig man är så är ändå Kärleken störst, speciellt då till sina barn.

Eller vad tycker ni ?

Må så gott

Fia