Idag tänker jag på alla barn. Hur mycket dom utsätts för. Redan i tidig ålder ska dom vara med. Aktiviteterna ska börja redan då dom är bebis. Det är babysim ,babysång,babygympa etc.

Sedan växer dom upp och ska ha den ena aktiviteten den ena efter den andra och föräldrana flyger och flänger med barnet eller barnen om dom har flera.

Behöver dom all denna stimulansen.

Kanske det vore bättre om vi själva satt oss ner och aktiverade våra barn med pussel och spel eller en sväng vid snickarbänken.

Genom mitt jobb träffar jag en del barn och en dag var det en liten pojke som var kanske fem år och berättade hur upptagen han var. Det var något varje dag.

Han presenterade det hela som väldigt jobbigt.

Är det nödvändigt att barnen ska iväg på detta viset ?

Kanske det vore bättre att få umgås med sina föräldrar mer än alla dessa aktiviteter.

När våra barn var små fick dom ha en aktivitet i veckan. Jag ville att dom själva skulle hitta på det dom ville göra.Sedan skulle dom också orka med sin skola.

Valde bort dagis för jag gillade inte dagis. Vi löste våran barnomsorg själva genom att byta jobb ,genom föräldrar och att vi var hemma mycket.

Vi levde fattigt med pengar men var rika på kärlek och barn.

Inget fattades oss. Vi var hela o rena och åt oss mätta varje dag.

Sedan kostar det mycke mindre att vara hemma.

Ingen barnomsorg,billig mat etc Vi planerade matsedel,bakade och barnen fick ärva kläder och jag sydde mycket . Jobbade extra i en matbutik när den andre kunde vara hemma med barnen.

Det lustiga var att alla grannbarnen i området i samma ålder ville alltid vara här.

Det har jag funderat mycket över men inte kommit fram till en vettig förklaring.

Det fanns även föräldrar som ondgjorde sig över att våra barn skulle bli förstörda över att dom inte fick vara på dagis ,det var deras rättighet ,för att kunna utvecklas som en bra och stark människa.

Idag med facit i hand så kan jag nog tycka att våra barn har lyckats bättre än den förälders barn.

Att ge barnen en grundtrygghet är a och o och inte tror jag den beror på hur mycket man flänger och far.

Jag förstår att det finns så många otrygga tonåringar när föräldrarna inte själva är trygga . Allt börjar när man är liten och tonåringen behöver sina föräldrar mer nästan.

Tror att vi krånglar till mycket idag.

Att vara fysisk närvarande till sina barn är det allra viktigaste oavsett om dom är tonåringar eller bebis.

Vad tycker ni ?

Fia